Make your own free website on Tripod.com
ju äldre jag
 blir
 världen ödsligare
                        och
hjärtan mer
  ensamma
än förut

strövar jag i 
 timmar
ser
sällan
en själ och
 när den syns
kastas
långa
skuggor
över
mig

det är
    nog
sent, när
solen står lågt över
     själarna

molnen hänger oroligt från en lugn himmel och luften känns varken kall, torr eller vänlig kanske kommer det regna över mig och andra träd, buskar och stenar, kanske blir jag blöt kanske torkar jag bort
den mjuka böjen där din hals blir din axel (i mörkret) inbuktningen bakom ditt nyckelben doftar sött av en parfym (nästan flagnad) och när jag rör huden mellan din hals och din axel hör jag att du ler (så berusande)
vaken Högst upp på havets botten skriker jag tyst ut min saknad efter något jag aldrig haft. Ett ögonblicks dröm, från det din blick träffade min själ, en evighet från nu till nu. En dröm av känslor, starka, vackra, ensamma, väcks så hårt av en tomhet fylld av känslor.
k-brunnar jag går bredvid k-brunnar för utan kärlek dör människan och utan dig finns ingen kärlek så då finns inte jag utan dig jag lever och är född genom dig, måste dö utan dig, utan k-brunnar, annars kan jag inte leva nu
ge mig liv Lär mig att inte älska dig låt mig formas likt ett vatten bygger en sten söv mig mjukt väck mig hårt ta dig från mig, ge mig liv
fängelse av is Dörren leder inte ut för fången, inte medveten om sitt brott, som sonas medan solen smälter hans fängelse av is, genomskinligt, osynligt, ofattbart vitt, ändå så trångt, fyllt med kall värme och mörkt ljus
copyright henrik, 28 juli 2000